Dag 6 - Lejonlovers, Mokoro och spindelchock
Rise and shine, dags för en heldag i deltat! Vi började morgonen med att spåra ett lejon vi hört på natten. Som vanligt var vår första sighting - Impalas, man kan alltid lita på dem :)
Vi såg också en Steenbok, första för mig så riktigt roligt. De är så söta med sina små men spetsiga horn. Jag fick ingen bra bild framifrån dock..
Runt ett vattenhål hittade vi även några zebror som hängde runt, dessa två var nog ganska uttråkade av vårt besök och stirrade ganska så lojt på oss, haha.
Vi hittade lite senare lejonet men vi kom lite sent så vi missade när denna bjässen snodde frukosten från sin hona, hon som givetvis hade gjort hela jobbet. Han hade jagat iväg henne och sedan kalast i sig hela vårtsvinet med god aptit. När vi såg honom smaskade han i sig de sista resterna och lunkade sedan ner till vattnet för att dricka, och avslutade sedan med att äta lite gräs. Härligt att se hela proceduren, tydligen så förbättrar både vattnet och gräset själva matsmältningen. Han däckade sedan under en busken i skuggan. Riktigt fin hane, han hade en nästa guldig päls, inte så stor man ännu men kraftigt bygd.
På avstånd såg vi sedan ett gäng gamar cirkulera, det brukar vara ett givet tecken på ett kadaver, vi hoppades att hitta lejoninnan nära. Mycket riktigt det dröjde inte länge innan vi såg henne komma mot platsen med det den döden Impalan. Hon måste ju vara hungrig efter att bli snuvad på sitt förra byte. Tråkigt nog så var Impalan ganska rutten och inte helt i smaken för henne. Hon vände sedan om och började cirkulera området och samtidigt röt. Hon kallade på sin unge som med största sannolikhet hade gömt innan jakten på vårtsvinet. Det var hjärtskärande att se hur hon kallade på sin unge men aldrig fick svar.. Katembo hade dock ett lugnande svar, ungarna följer med resten av honorna som vaktar dem när någon de andra går ut på jakt så med största sannolikhet återförenades de senare under dagen <3
Vi tog en fikapaus och titta på spåren i sanden och upptäckte att de fanns både stora och mindre tassavtryck av lejon. Det måste betyda att hannen hört lejonhonan kallat tidigare och sökt upp henne. Kanske hade vi nu en chans att få se dem tillsammans.
Titta så fina tillsammans, lite skillnad på midjemåttet dock ;) nästa gång du kan vara en gentleman och dela med dig mister?
Tillbaka i campet så kunde jag inte låta bli att fota mer av vårt superfina tält och framförallt vår utsikt! Jag har aldrig haft en finare utsikt från middagsbordet förut. Detta är tillfällen man vill stämpla fast i minnet och att det ska finnas där nära tillhands varje gång man suckar över en tallrik fil i februarimörkret.
Eftermiddagen innebar en annorlunda aktivitet vi skulle ut på en Mokoro färd på deltat. Avgången var precis innan solnedgången, något som även denna giraff klädde väldigt vackert i. Traditionellt är Mokoros, kanoter gjorda av Ebony eller Kigelia träd, där man ur stammen karvar ur formen. Idag görs de i fiberglas för att bevara de stora och utrotningshotade träden. På detta sätt tog man sig fram på deltat och färdades mellan byar och även idag. Då vattnet är väldigt grunt använder man en lång stör och stakar sig fram över vattnet. Det är dock inte helt riskfritt då dessa kanoter lätt kan välta om man träffar på en flodhäst (hjälp?!) vi var dock lugnade och att delen där vi skulle färdas var för grund för flodhästar denna tid på året ;)
Två och två med en kapten gav vi oss ut på deltat. Jag fick sitta längst fram då jag är mycket kortare än Christian så jag skulle få en bra utsikt, väldigt gulligt men... i fören sitter en pinne som ser ut som ett Y. Pinnen sitter där för att fånga upp spindelnät som man hela tiden kör igen. Jag är inte så rädd för spindlar men jag vill utfärda en varning för de som är - don´t go in the front! Även om pinnen samlade upp nätet så trillande gärna spindlarna ner i själva kanoten och ja, det var ju inte direkt de minsta spindlarna. Jag fick kämpa med tanken att inte bry mig för minsta lilla ryckning i sidled gungade kanoten och jag ville ju inte att vi skulle simma tillbaka. Jag ville ju också kunna njuta av stunden- det var en helt magisk kväll: Solnedgången, hur vi ljudlöst gled fram över vattnet och ljudet av grodorna som stängde ute alla tankar! Vi såg två små grodor - en knallgrön och en svart/vit prickig, underbart söta och jag fick vet att de åt spindlarna, trodde nästa det var åt andra hållet. Åker ni till deltat så ska ni absolut göra en Mokoro tur men den som är mest spindelliberal bör sitta i fronten ;)
Godnatt Botswana, vi kommer sova gott till grodorna sång även i natt <3