Dag 8 - Leoparder i Okavango deltat

Denna morgon var extra kylig och det hade bildats en hel del dimma, soluppgången var otroligt vacker på grund av dimman som bröt solstrålarna och fick hela landskapet att riktigt glöda. 

Vårt mål på morgonen var att titta till leoparderna från gårdagen och se hur natten hade utspelat sig, förhoppningsvis skulle de vara kvar på samma plats helt oskadda från andra rovdjur. 

Vi behövde inte undra länge utan det första vi möttes av var leopard mamman bärandes på det som var kvar av vårtsvinet. Så skönt att de inte hade fått påhälsning av lejon eller hyenor under natten. Vi stannade kvar ett tag och fick se hur ungen lekte i gräset och försöket fånga fåglar genom att kasta sig upp i luften. det var dock ingen lyckad teknik men väldigt underhållande :) 

Vi var helt fokuserade på leoparderna när vi hörde hur det väsnades till vänster om oss och fick då se en elefant i mycket udda position. Elefanten stod på bakbenen och sträckte ut hela sin kroppslängd och snabel för att nå upp till frukterna i ett palmträd. Jag kan inte låta bli att tycker det ser helt galet ut när man ser elefanter underifrån, ganska sött men helt galet :)

På väg tillbaka till campet mötte vi en stor grupp med tsessebes, i gruppen var en av dem utsedd att hålla vakt och hade positionerat sig på en övergiven termitstack. 

Denna dag hade vi också oväntat besök i campet, en flodhäst som verkade tycka att vår del av deltat var väldigt smaskigt till lunch. 

På eftermiddagen så bestämde vi oss faktiskt för att åka till leoparderna igen, jag menar - när får man möjlighet att sitta helt ensam med två leoparder igen, förmodligen aldrig! Nu var de mer aktiva än på morgonen och som om någon svingat ett trollspö hoppade de båda upp på ett nedfallet träd och poserade/spanade över landskapet. Leoparden är verkligen ett så vackert kattdjur, muskulös men ändå smidig och gracil på ett sätt som bara katter kan vara. 

Det behövs inte så mycket ord för att beskriva hur magiskt det vara att sitta här och studera dem i några timmar, fotona talar för sig själva. Eller vad säger ni?

Det började skymma och vi var nästa redo att åka men vi kunde ana att leopard mamman hade fått span på ett byte. En Reedbuck med en unge höll till alldeles i närheten så vi bestämde oss för att vänta kvar och se vad som kunde utspela sig. Det är som magi när leoparden bestämmer sig för att bli osynlig, vi såg hur hon kröp ihop men kunde inte även om vi visste vart hon hade krupit, ner se åt vilket håll hon smög sig fram. De hade kunna bli en lyckad kväll för leoparderna om det inte vore för en liten, liten retlig fågel som helt ogenerat alarmerade om leopardens närhet och Reedbucken skuttade iväg, långt utanför räckhåll för vår tappra leopard, jag tycker man kan se besvikelsen i hennes ögon :(

Det är fascinerade hur djur från helt olika arter samspelar och förstår varandra utan att vara från samma art. Den lilla fågeln varnade såklart inte Reedbucken utan sina egna men Reedbucken förstod och läste av ljuden och mönstren, vilket räddade dem. Jag tycker det är riktigt häftigt, tänk om vi människor skulle leva i samma symbios med andra arter...

Solen har gått ner och vi hörde ett vansinnigt skrik i natten, det var ett gäng hyenor (yes!) som stulit ett byte som kom farande över vägen. De hittade en plats och bråkade väldigt ljudligt om vem som skulle få äta och inte. Störst går först är det som gäller och för hyenor är honorna större så den största honan roffade åt sig hela kadavret, hon delade dock med sig till sin lilla unge. Denna lilla håriga boll kan vara den mest underhållande varelse jag träffat, ungen skrek konstant och morrade mot alla andra för att ingen skulle komma nära maten. Vi ett tillfälle sprang ungen runt med en halv bröstkorg i käften och skrek helt okontrollerbart, hela bilen höll på att vika oss dubbla av skratt över denna scen. 

Det är lite speciellt att sitta i en helt öppen bil på natten omringad av nattaktiva rovdjur, vi flera tillfällen rörde sig en av de yngre hannarna sig runt bilen och ständigt sniffade i luften. Eftersom vi bara hade ljus framåt så kunde han bara dyka upp vid sidan av bilen plötsligt. Inget bra läge att börja tanka tankar om hur lätt det egentligen skulle vara att bara hoppa upp och ta ett bett från låret, haha. 

Detta var vår sista dag i Botswana och trots ett stort mått vemod för att åka hem, så är det lyckliga tankar som dominerar,  denna resa verkligen etsat sig fast, det vi har upplevt får hela kroppen att pirra av lycka! Ett som är säkert att vi ska åka tillbaka! 

Jag måste också försöka hitta en playlist med cikador, grodor och andra vilda afrikanska djur som kan ersätta det soundtrack vi blivit vana vid denna vecka <3